Etikettarkiv: trygghet

Det här är på allvar (om kriminella gäng)

I våras köpte Örebro kommun den fastighet där det kriminella gänget Romanos höll till. Syftet var att försvåra för gänget att etablera sig i Örebro och självklart skedde hela processen i samråd med polisen. Vi samarbetar med polisen kring all organiserad brottslighet men kommenterar normalt inte hur. När NA ville intervjua mig valde jag dock nu, i efterhand, att svara på NAs frågor.

Skälet till det är rätt personligt. För mig och för många andra.

Låt mig berätta om de oroliga tjänstemän som hörde av sig i våras. De hade läst att moderaterna ville att kommunens handläggare skulle göra polisens arbete när det gäller insmugglad tobak och alkohol. Det gjorde tjänstemännen livrädda. De blev lugnade när jag försäkrade att alla övriga partier avfärdat moderaternas förslag. Uppgiften är, för det första, en polisiär uppgift. För det andra är det inte lämpligt att berätta offentligt om vilka insatser vi planerar mot kriminella gäng. För det tredje är det inte lämpligt att skapa partipolitiska konflikter runt arbetet mot kriminella gäng. Alla andra partier inser detta. Alla utom moderaterna.

Det är klokt att göra åtgärder mot olaglig försäljning av tobak och alkohol, men är det vettigt att tvinga kommunala tjänstemän utan polisutbildning och motsvarande kunskap att ge sig in i konfliktsituationer med kriminella gäng? Nej, självklart är det inte det. Eftersom – än en gång – det är polisens uppgift (om moderaterna har synpunkter på polisens arbete borde de prata med sin partikamrat, justitieminister Ask, om det).

Därför blev tjänstemännen rädda. Och därför så var det ingen – ingen – utom Anders Åhrlin (m) som argumenterade för förslaget. Övriga partier (även övriga partier i opposition) satt tysta.

Men Moderaterna tvekade inte: deras enda syfte är att hitta utspel om brottslighet. Moderaterna bryr sig då inte om att de därmed får kommunala tjänstemän – och politiker – att oroa sig för sin säkerhet.

För det här är på allvar. När dessa frågor har diskuterats på bland annat Kommunstyrelsens möten har vi socialdemokrater vädjat – ja, vädjat – till Anders Åhrlin om att inte göra partipolitik av dessa frågor. För dem som är inblandade i beslut och handläggning av dessa frågor är det nämligen väldigt olustigt. Förutom vittnesmålen från kommunala tjänstemän och andra kan jag gå till mig själv.

När jag handlägger ärenden som rör kriminella gäng är det obehagligt.

Det är obehagligt när vi fattar beslut om att köpa en fastighet för att stoppa ett kriminellt gäng.

Det är obehagligt att få genomgångar om säkerhetsläge och bedömningar kring detta.

Det är obehagligt att skriva på uppsägning av hyreskontrakten (som jag exempelvis fick göra när det gällde Bandidos på Holmen 2011).

Det är obehagligt när fängslade personer som misstänks ha kopplingar till Bandidos hör av sig efter att de fått uppsägningen sänd till sig (i just det fallet var dock mannen arg på att vi trodde att han hade något med ”de där” att göra).

Det är obehagligt eftersom polisen och andra rekommenderar att man inte pratar i onödan om sån’t här.

Det är på grund av det här obehaget, och erfarenhet från andra håll, som rådet är att vi ska uppträda samlat och inte skapa måltavlor i onödan.

Och då hör jag moderaternas radioreklam. Moderaterna lägger en stor del av sin valbudget i Örebro på att prata illa om andra. I en radioreklam som de (enligt egen uppgift) sänder 20 gånger per dag säger de: ”Har du någonsin hört socialdemokraterna prata om hur Örebro ska bli tryggt. Inte jag heller.” Ni noterar att Anders Åhrlin i reklamen säger ”prata”. Inte handla. Prata.

Att just detta pratande från Anders Åhrlin skapar obehag (och möjligen även hotbilder) mot tjänstemän och politiker bryr sig vare sig moderaternas kampanjledare eller deras företrädare om. Det borde det dock göra, bland de politiker som är med och fattar beslut om exempelvis köp av fastigheter för att försvåra för kriminella gäng finns ju nämligen även moderater. Även de kände, rimligen, obehaget när de var med och fattade beslutet.

Men Moderaterna fortsätter försöka göra partipolitik av arbetet mot den organiserade brottsligheten, trots att polisens rekommendation är att vi just inte ska göra det. Och medan tjänstemän och politiker i kommunen (tillsammans med poliser och andra) utsätter sig för fara när de gör insatser i arbetet mot de kriminella gängen pratar moderaternas företrädare bara på och gör utspel som riskerar att förvärra situationen.

När NA intervjuade mig igår skojade jag och sa att Anders Åhrlin beter sig lite som uppfinnaren i den gamla tv-serien Lorry, han som kommer på massor av galna idéer men som sedan får medge att ”jag tänkte inte på det”. Det var nog en dålig liknelse. Lorry var nämligen roligt. Det här är på riktigt.

”Grupp-joggare” gav nya idéer

För några veckor sedan uppmärksammade NA ett gäng arbetsförmedlare (mestadels tjejer, men några män) som börjat jogga tillsammans när otryggheten var som störst, i samband med de kvinnoöverfall som påverkat alla örebroare så mycket. Jag tog kontakt med dem och bjöd in dem till Rådhuset för ett lunchsamtal om hur Örebro kan bli tryggare och det var ett inspirerande möte som gav både idéer på förbättringar och som pekade ut platser som vi behöver göra något åt.

”De joggande arbetsförmedlarna” springer på måndageftermiddagar och tar vägen ut mot Naturens hus i stort sett varje vecka. Det har varit problem en del dagar med halka, pölar och snö men de flesta gånger har det gått bra. Men få av dem skulle springit där ensamma under årets mörka månader. Annars är det en bra sträcka: inga rödljus som stoppar upp, bra underlag (grus) och vackra omgivningar. Att det hela tiden är nära bebyggda områden, där människor rör sig, bidrar till ökad trygghet.

En idé som väcktes och som vi pratade en del om var att skapa motionsstråk i, eller nära, stadsmiljön. Motionsspår är självklart det bästa underlaget men för många känns det otryggt att springa ensam i ett motionsspår. Och för andra är det helt enkelt tråkigt att springa just i motionsspår – stadsmiljö eller bebyggda områden är mer lockande för somliga. Sådana motionsstråk borde också märkas ut på stadskartor och skyltas. De borde sedan snöröjas bättre, belysningen borde anpassas för gång/löpning och kanske finns det andra anpassningar som kunde göras för att uppmuntra springandet. Sträckan ut till Naturens Hus och tillbaka är en lämplig sträcka, men Örebro är så stort att vi nog skulle behöva skapa 4-5 sådana sträckor (jag är tacksam för förslag på var de skulle kunna gå!).

Att springa tillsammans finns organiserat i till exempel Stockholm av Friskis och Svettis och det är ju en intressant lösning för de som vill springa men till exempel inte har tillräckligt många på sin arbetsplats som är intresserade av att följa med (den situationen kan nog kanske en och annan på S-kansliet i Rådhuset känna igen sig i…). Att springa tillsammans med andra skapar ett positivt ”grupptryck” som kanske underlättar för en del av oss som annars hittar så många skäl för att ”bara denna vecka” låta bli, och därmed är det en klok satsning för att öka folkhälsan.

Några konkreta förbättringar efterlystes också:

  • Skebäcksbron är väldigt trång för gångare/löpare (och cyklister), särskilt på vintern (enskylt gör bron ännu mer trång, en av löparna hade slagit i armen senast de sprang).
  • Gångvägen/cykelvägen längs CV-gatan verkar inte riktigt vara färdig (ska kolla det): dålig belysning och dåligt underlag på sina ställen.
  • Kan man sätta upp mer speglar utanför tunnlar, så att man ser in i tunneln innan man går in?
  • Tunnlarna under järnvägen, vid gamla ASG-terminalen (vid tennisplanerna, från Tunnelgatan till Stålgatan) är hemsk, och ändå är det dit cykelbanor och gångbanor leds.
  • Rakan från Tybble Vårdcentral, förbi fotbollsplanerna, mot Sörbyängen är otrygg: mycket buskar nära vägen.
  • Det saknas belysning på cykelvägen till Ekeby Almby (efter avfarten till Ormesta), vilket gör att många låter bli att cykla när det är mörkt, trots att cykelvägen är bra.

#7 Ett Örebro där alla vågar gå ut

Nu presenterar jag uppdrag på löpande band… Idag handlar det om hur vi gör Örebros gator tryggare: jag har på morgonen presenterat ”Tretton punkter för ett Örebro där alla vågar gå ut”. Så här skriver vi i inledningen: ”Oron för vad som händer i Örebro delar vi alla; lösningarna måste vi också ta ansvar för gemensamt. Det finns inget politiskt förslag som tar bort all oro eller som gör att brottsligheten försvinner. Men tillsammans kan vi ta viktiga steg för att göra Örebro tryggare.”

Förslagen i programmet handlar om allt från att öka stödet till nattvandrare (bland annat genom gratis bussresor), att undersöka hur en stödtelefon kan inrättas (dit människor kan ringa på helgnätterna för att känna sig trygga) till att investera i tryggare utemiljö (bättre belysning och klottersanering), att effektivisera polisens arbete och att värna den personliga integriteten (jo, jag tycker faktiskt att det hör hemma här!).

Om uppdragslistan: Om vi socialdemokrater får örebroarnas förtroende att leda kommunen och jag får ansvaret att leda Samhällsbyggnadsområdet kommer jag att arbeta så mycket jag kan med tydliga, och offentliga, ”uppdragslistor” till förvaltningen (tjänstemän, experter och utredare). Så gjordes förr men den högerkoalition som nu styr Örebro hemligstämplade dessa uppdragslistor, vilket gör att man numera inte kan få reda på vilka uppdrag de styrande politikerna ger till tjänstemännen. Jag vill ändra på det. Programnämnd Samhällsbyggnad har ansvar för frågor som rör stadsplanering, gator, byggande, fritid, kultur, idrott och mycket annat. 
#9: Ett Örebro för rörelse – skapa fler möjligheter för idrott och rörelse
#8: Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare